Rest in Peace, Stigge.
Tänkte nu berätta för er vad det var jag syftade på förra veckan när jag skrev att jag var både nedstämd och förvirrad. Det hände nämligen en grej som tog ganska hårt på mig.
Stigge, som stått i stallet där vi har våra hästar och som jag hjälp till och rida sedan ett år tillbaka, gick bort i måndags natt. Han blev akut sjuk och var tvungen att avlivas inom bara några timmar. Allt gick så himla fort, och det är verkligen jättehemskt. Han blev bara 9 år. Dagen efter insjuknade ännu en häst i stallet i samma symtom som Stigge. I det läget blev såklart jag och min familj oroliga för att det skulle drabba även våra hästar.
Nu har det gått en vecka och våra hästar har ännu inte visat några symtom, vilket är mycket posivit! Vad som där emot är bekymrande är att veterinärerna fortfarande inte vet vad det är för sjukdom, och att Elvis som fortfarande står och är sjuk, därmed inte kan få rätt medicin. Och då det med stor sannolikhet är ett bakteriellt virus som sprids väldigt lätt mellan djuren, är det viktigt att våra hästar inte kommer i kontakt med något smittsamt. Därmed är de flyttade till ett annat stall.
Håller tummarna att detta får ett slut snart. Känns verkligen inte kul att det ska va såhär! Tänker även mycket på Stigge och hoppas han har det bra där uppe. Älskade häst.