Ridläger Estland 2016

Femte året på Sassi Talu! Helt galet vad tiden går snabbt. Samma vecka som tidigare år, samma kompisgäng, och precis lika roligt. Allt i sin ordning!
 
Jag tror de flesta av er som läser min blogg vet vad Ridlägret i Estland går ut på vid det här laget. Men för er som är nya kan jag kort och gott säga att Sassi Talu är en svensk hästgård i Estland, där jag och min familj sedan fem år tillbaka varit på ridläger en vecka varje sommar. Önskar ni mer detaljerad info över hur en dag på gården ser ut går det jättebra att klicka HÄR för att läsa mitt inlägg från förra året.
 
Såå, låt oss titta på hur veckan såg ut det här året!
Formationsridning ute på fältet blev det såklart enligt Stefans önskemål, och Axel och Maximo hakade glatt på och fick med sig syrran också. Jag är själv inte så glad för fältritten så jag satsade på en extra dressyrlektion istället ihop med några till som inte heller är så förtjusta i att rida formation. Dock hann jag ut med kameran på fältet och lyckades knäppa några bilder innan min dressyrlektion började!
Axel, Stefan, Kristin och Kajsa i storstädet. Mycket hästar och mycket ridning resulterar i mycket smutsig utrustning. I det här fallet hinner den nog knappast bli smutsig då träns, schabrak, skydd och sadelgjordar ska putsas och sköljas upp efter varje ridtur, men då håller dem sig därefter också ;-)
Vi hade överlag tur med vädret! Det var inga 32 grader som förra året, men det pendlade mellan 18-25 grader och sol och moln vilket vi får vara nöjda med då prognosen visade regn nästan varje dag. 20 grader är ju egentligen mer lämpat att rida i än 30 grader, dock blev det desto mindre bad i poolen det här året (förutom de gånger jag blev islängd av Maximo och Axel). Några boule-kvällar blev det i alla fall, trots att det svalnade av ganska påtagligt på kvällarna.
Mycket kortspel, bohnanza samt backgammon blev det också, åtminstone oss yngre emellan.
Syrran fick låna kameran och aggera fotograf under ett dressyrpass då jag red Himmel. Han är utan tvekan en av de mest fotogeniska hästarna. Dels för att han är vit vilket kameran lätt fokuserar på, men även för att han rör sig väldigt fint! Tror det var just Himmel det råkade bli en photo shoot på förra året också ;-)
Och enligt tradition avslutas sista kvällen vid elden med korvar och marshmallows! Här sjungs det lägersånger och man mår väldigt gott man tänker tillbaka på vilken underbara vecka det varit, samtidigt som man kommer på att det bär av hemåt nästa morgon, vilket är mindre kul. Förra året släckte vi (jag, Axel, Maximo och syrran) inte elden och gick in förrän det nästan började ljusna igen. Detta året höll vi oss bara vakna till 02.00.

Hästarna

För ett tag sedan var jag med mamma och Kajsa i stallet för att fotografera våra hästar, och här har ni delar av resultatet. Det var ett bra tag sedan jag var i farten med kameran senast, så det var roligt att knäppa lite bilder igen.
 
För att få hästarna att spetsa öronen så fint framåt använde jag mig av en app som heter horsepiano. Det är helt enkelt ett piano i mobilen med olika hästljud, och när man spelar tycks hästarna tro att det är ett avlägset gnägg från en riktig häst någonstans som hörs... funkar skitbra! ;-)

Rest in Peace, Stigge.

 
Tänkte nu berätta för er vad det var jag syftade på förra veckan när jag skrev att jag var både nedstämd och förvirrad. Det hände nämligen en grej som tog ganska hårt på mig.
 
Stigge, som stått i stallet där vi har våra hästar och som jag hjälp till och rida sedan ett år tillbaka, gick bort i måndags natt. Han blev akut sjuk och var tvungen att avlivas inom bara några timmar. Allt gick så himla fort, och det är verkligen jättehemskt. Han blev bara 9 år. Dagen efter insjuknade ännu en häst i stallet i samma symtom som Stigge. I det läget blev såklart jag och min familj oroliga för att det skulle drabba även våra hästar.

Nu har det gått en vecka och våra hästar har ännu inte visat några symtom, vilket är mycket posivit! Vad som där emot är bekymrande är att veterinärerna fortfarande inte vet vad det är för sjukdom, och att Elvis som fortfarande står och är sjuk, därmed inte kan få rätt medicin. Och då det med stor sannolikhet är ett bakteriellt virus som sprids väldigt lätt mellan djuren, är det viktigt att våra hästar inte kommer i kontakt med något smittsamt. Därmed är de flyttade till ett annat stall.
 
Håller tummarna att detta får ett slut snart. Känns verkligen inte kul att det ska va såhär! Tänker även mycket på Stigge och hoppas han har det bra där uppe. Älskade häst.
Upp