Gipsat.
I mitt förra inlägg berättade jag om onsdagens träning då jag trampade snett och skadade foten. Jag färdades med ambulans till sjukhuset men röntgen visade ingen fraktur. Under helgen blev det dock värre. Både utseendemässigt och smärtmässigt. På söndag morgon åkte jag och pappa därmed in till sjukhuset igen för att försäkra oss om att de inte missade någon spricka eller liknande. Röntgen visade ingenting den här gången heller, men de kunde dock konstatera att foten hoppat snett och att det var en extremt kraftig stukning. Tillsammans kom vi därför överrens om att gipsa under en kortare tid, för att helt enkelt stabilisera foten. De sa även att det skulle kännas bättre för mig med gips då jag hade så fruktansvärt ont som jag hade.
Nu i efterhand vet jag inte om jag hade gått med på att gipsa foten, då det är en helt GALEN smärta som uppstår när jag ska byta läge på foten, dvs. ställa mig upp när jag suttit eller legat med den i högt läge. Går inte att beskriva hur ont det gör! När det är som värst gör det nästan lika ont som när jag gjorde illa mig.
Ikväll ska jag ner till hallen och titta på när tjejerna tränar. Var där i måndags också vilket väckte blandade känslor. Givetvis var det roligt att träffa alla och se hur de tränar, men samtidigt blir jag så himla ledsen att jag själv inte kan vara med. Att jag missar tävlingen känns bara SKIT SKIT SKIT.