Fridaslife

Hej på er, nu var det väldigt länge sedan jag skrev, igen! Att jag varit hemma 19 av sommarens 63 lovdagar kanske är en vettig förklaring till det. Detta sommarlovet har varit det bästa någonsin och jag är så ledsen att det är slut! Jag skulle vilja uppleva allting igen. Veckan hos mormor och morfar, Makedonien med Emili och Moa, resan till Ungern med familjen, Stockholm, ridlägret i Estland, malmöfestivalen, sommarstugan med kompisar... allt. Jag kan faktiskt inte riktigt acceptera att skolan är igång.

 

Under alla mina år i skolan har jag aldrig någonsin haft ångest över att gå dit. Inte en enda söndag, inte efter ett enda lov. Skolan har verkligen varit helt okey, rolig till och med. Men nu är det som att all den där olusten jag aldrig känt kommit ikapp och plötsligt slagit ner på mig, för jag känner mig skoltröttare än någonsin, och jag har bara gått första dagen. Kanske är det för att jag faktiskt haft en så fruktansvärt bra sommar att vardagen i kontrast med lovet blir så himla trist (inte för att min vardag är så tråkig egentligen...). Jag får glädja mig åt att mitt sista sommarlov även blev det bästa sommarlovet, och under terminen får jag leva på att det bär av till Thailand i vinter. Redan nästa helg vankas det dessutom 18 års-fest för mig, så trots att det känns eländigt med skolan är livet inte så pjåkigt ändå.