16 april

Idag tog jag sovmorgon till halv elva. Så länge har jag inte sovit sedan i februari, så jag tror det var behövligt. Under förmiddagen jobbade jag på mitt tal i svenska som ska hållas på onsdag, och efter lunch hade jag en lugn stund då jag låg på spikmatta med musik i öronen och bara slappnade av. Därefter fick jag massage. Jag jobbar på att ta det lugnt (vilket är svårt!!), och på att bli av med min huvudvärk och yra.
 
Sedan blev det en promenad i solen som visade sig på eftermiddagen. Jag tog en sväng förbi hallen där Skånska Mästerskapen i truppgymnastik är i full gång hela helgen. Det är kul och se, men det är mycket känslor. Jag var inte klar med gympan. Tänk om jag aldrig hade ramlat och förstört fossingen... men då hade jag å andra sidan aldrig funnit kärleken till gymmet.
 
När jag kom hem satte jag mig för att räkna några uppgifter i matte, men jag kom inte så långt. Rättare sagt kom jag ingenstans. I en hel timme satt jag och försökte integrera i Geogebra (ett grafritande/algebraiskt program på datorn), men jag förstod aldrig hur man skulle göra, och inte har vår lärare tagit sig tiden och visat hur det fungerar... Blir arg. Resten av dagen har fortsatt i samma lugna spår. Jag har ätit god middag med familjen samt kollat på sista avsnittet av Beck med lite godsaker. Även imorgon ska jag ha en lugn dag som lär se ut på liknande sätt - promenad, tävling och plugg, samt en stund på spikmattan. God natt! 

Gymnastiken.

 
Gymnastik är en sport jag utövat i tretton år. En sport jag började på när jag var tre år, och som varit en stor del av mitt liv så länge jag kan minnas. En sport som i viss mån fått mig att gråta, känna oro och ångest, men som framför allt är något jag förknippar med gemenskap, motivation och GLÄDJE.
 
Jag har som gymnast haft många up & downs, really! Jag har tvivlat på mig själv och i perioder stått och trampat på samma ställe, men våren 2014 tog det faktiskt fart! Jag kastade dumma tankar bakom mig som att det var skämmigt att misslyckas, och fann verkligen glädjen i sporten. På en termin gick jag från halvskruv till 1½, och från rondat-flickis-grupperad till sträckt-öppning-rondat-flickis-sträckt. Allt rullade på och jag stormtrivdes med gympan och laget, men så i början på detta året togs beslutet att vårt lag skulle lägga ner pga. för få gymnaster. Det kändes tråkigt, skit rent ut sagt, men jag gick in för att göra vår sista termin tillsammans så bra som möjligt. Två veckor senare skadar jag foten. Jag snubblar in i trampetten, vadbenet hoppar snett, och jag pajar hela vävnaden mellan vadbenet och skenbenet. Jag blir gipsad, hoppar på kryckor i 2 månader, och kan inte träna på hela terminen samt missar våra två sista tävlingar tillsammans. Jag kör rehab ända till slutet på sommaren och är sedan superspänd på att komma och provträna i Dalby, men veckan innan jag ska dit är olyckan framme igen och jag drar på mig en spricka i foten - som jag rehabbar än idag.
 
Jag är så himla ledsen. Jag har för fasen kämpat med min fot sedan mars, men har fortfarande känningar emellanåt när jag springer/hoppar. Den tar sig inte som den ska vilket gett mig onda aningar om att den inte läkt korrekt, och om så är fallet vill jag inte ens tänka på hur lång tid jag kan tvingas vänta. Känslan av att jag nog faktiskt aldrig kommer komma igång med gympan igen är hemsk, och jag har den känslan hela tiden. Även om jag som beräknat skulle bli bra till jul är jag rädd att jag inte tar chansen, för att det var så länge sedan sist. Jag är rädd för att ha tappat mycket, rädd för att dra på mig en ny skada. Samtidigt finns det inget jag hellre vill än att gympa igen, för jag saknar det så himla mycket! Jag kan inte acceptera att det är över. Men vad som än händer, och om en krasch in i trampetten visar sig vara det sista jag gjorde i gympaväg, slutade jag åtminstone på topp. Den känslan är skön.
 

Ledardag och milen.


Igår (söndag 4/10) var jag på lederdag i stort sätt hela dagen. Det började med en föreläsning på förmiddagen och sedan var det stationsövningar och träningsinspiration på eftermiddagen. Man fick även öva passning/mottagning av demogymnaster. På kvällen bjöd föreningen på restaurang så vi åt på Pappis hela ledargänget. Jag käkade supergod grillad oxfilé med bearnaisesås, och sedan bjöds vi även på efterrätt men då var jag redan mätt så jag hoppade över det.
 
Idag har det varit en helt vanlig dag bestående av skola och träning. Slutade drygt en timme tidigare då engelskan var inställd, och sedan tog jag bussen till Gerdahallen och körde milen på crosstrainer! Hade ingen koll på tiden utan målet idag var bara att orka 10 km i sträck.
 
Kvällen till ära ska jag räkna matte och plugga fysik. Har halvterminsprov i matte om tio dagar och är för tillfället lite lost i fysiken så det bör nog göras.
 
Hoppas ni får en bra vecka! Hejdå.
Upp